Dag 74: Från intensiv till fyrstjärnigt

Det har varit hektiska dagar för bloggredaktionen som av kända skäl tvingats ut från redaktionen och istället legat på sjukhus alternativt suttit i en taxi till och från sjukhuset.
Nu är vi tillbaka – och främst då C (fast inte riktigt, hon blir utskriven först i morgon).

I morse hade äntligen C:s blodplättar bestämt sig för att bli fler (drygt 100 000 på ett ungefär) så Dr Tawatchai Jitrathawonkul skickade henne från intensiven tre trappor upp till rum 554.
Som mycket annat på Bangkok Hospital är rum 554 ganska långt ifrån det vi associerar med sjukhus.

Bangkok Hospital rankas som ett av landets bästa sjukhus, och frontar med snygga bilder på doktorerna och deras CV:n (oftast studier i USA). Här är det service som gäller och därför känns en rundvandring på sjukhuset som att gå i en köpgalleria, där ingången till varje avdelning påminner om en snyggt inredd hotellobby. Vid ett ”torg” sitter en man och spelar klassisk gitarr (Don´t Cry for me Argentina!) från en liten scen, strax intill fanns The Diamond Club Lounge för de som har köpt sig ett ”medlemskap” på sjukhuset och en trappa upp hittade bloggredaktionen givetvis The World Class Anti-Aging Institute. Däremellan finns intensivvård, höftkulebyte och BB etc.

Nåväl, tillbaka till rum 554: cirka 15 kvadrat, vackert inrett med säng, platt-tv (55 kanaler), kylskåp, soffa, badrum och på det en egen balkong.
Helt i klass med ett fyrstjärnigt hotell.
Och dessutom – fria besökstider även för barn.

Så strax efter klockan elva fick G och E träffa mamma för första gången på fem dagar:
G hoppade upp i famnen.
E backade ut ur rummet.
P hämtade henne i korridoren och bar in henne och det tog sedan närmare en timme innan E vågade sig upp i C:s famn. Inte direkt oväntat men ändå ganska fascinerande att se hennes reaktion.

I drygt fyra timmar stannade P, E och G. Sängen blev ett rymdskepp när G hittade fjärrkontrollen som gjorde att man kunde köra sängen upp och ner. E sov (till slut). P satt på balkongen och solade i tio minuter.
C själv var förstås trött (och lite rödblommig av alla utslag), men på gott humör.

På eftermiddagen träffade C Dr Tawatchai Jitrathawonkul igen som berättade att hon hade haft dengeu typ 1 (av fyra). Dr Tawatchai Jitrathawonkul tror att C har tidigare haft en släng av dengue då reaktionen denna gång var så kraftig. C bör akta sig för att få dengue igen men om så sker är det inte livsfarligt. Med andra ord – det var inte sista gången i Thailand för C som vi länge fruktat.
Hon kommer att känna av tröttheten i en vecka, och bör ta det lugnt de första dagarna. Bangkok och Oriental nästa veckoslut är alltså inte uteslutet.

Väl hemma på Kamala Dreams, som är vårt nya hem, blev det veckans första bad i poolen för P, G och E. Därefter ett kort snack och hämt-köttbullar hos Pierre och Anna, som varit i Burma över dagen och grejat nytt visum, innan det var dags för sängen och sista natten utan mamma.
Till sist, vi tar det en gång till:
Dr Tawatchai Jitrathawonkul

Vår hjälte!

I övrigt:

Dagens väder: Strålande sol. Förstås.

Planer för dag 75? Hemkomsten. Samt en hyllning till några andra av veckans hjältar.